Sitter och dricker vin, knaprar sallad och firar för mejsjälv. Nä, jag firar inte. Bäst att inte visa att man är exalterad och upprymd, bäst att lägga locket på även om ingen varken ser eller hör. Man får ju bara det man vill ha när man inte bryr sig. Jag vet inte vad det är som gör det. Gud? Kosmos? Karma? Ens egna omedvetna självdestruktivitet och vilja att misslyckas för att man inte skall bli för bekväm med lyckokänslor av rädsla för hur hårt fallet bli när man blir besviken? För besviken blir man ju.
Nu kanske det låter som att jag är lite negativ, men det är egentligen tvärt om, jag har ju kommit på hemligheten med att få det man vill ha - sluta vilja. Det ända som är surt är att man inte suktar och längtar och uppskattar, så blir ju inte det där efterlängtade någonting efterlängtat, och vad är det då? Bara någonting. Någonting man finner sej i men aktar sej för att uppskatta av rädsla för fallet. Lite som en ond cirkel kan man nog kalla det. Livet. Kanske bara är att välja - höga toppar och djupa dalar eller slätstruket och medelmåttigt och lagomt.
Ikväll skålar jag med mejsjälv för Wacky Vamps kommande spelningar, men bara lite lagom entusiastiskt. Det var ju det där med självbevarelsedriften.
Sitter och funderar på Elin just nu. Lyllos henne brukade jag tänka ibland efter att jag blev dumpad. Visar på hur mycket jag har lärt mej - ingenting.
Man kan inte lita på någon annan människa att ge tillbaka det man själv offrar och riskerar, men hur ska man kunna lära sej att värdera det man kan ge sejsjälv lika högt som det man vill ha av någon annan? Det känns näst intill omöjligt. Det är som en katt och snöre. Jag hatar inte karlar, även om jag inte förstår dom, men jag hatar att ha dessa irriterande själförtärande känslorna. Eller vad ska vi kalla det? Instinkter? En förbannelse rent av?
Jag kan reglerna, jag tror de är desamma för både karlar och damer. Vill man ha något/någon måste man vara berädd att förlora det/den. Inte vilja för mycket. Jag kan reglerna, men kan inte förmå mejsjälv att följa dem. Jag kan inte vara systematisk och beräknerlig när det gäller känslor. Intalar mejsälv att jag inte vill följa reglerna, men egentligen är det bara brist på självkontroll och förmågan att tänka rationellt. Nej, jag tänker rationellt, men agerar på något helt annat sätt och jag kan omöjligt förklara varför. Brist på självkontroll. Men varför? Omedveten självdestruktivitet. Men varför? Kan hålla på så ett tag, men det förändrar ingenitng.
Dags att somna ensam i soffan till dåliga TV-serier och vakna upp med snusdräggel, rödvinsandedräkt och sovsunkiga kläder, ta en hordursh och knata iväg till jobbet igen och försöka distrahera tankarna. Godnatt.
Tjejgnäll och rödvinssvammel? Jag sa ju det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar