Bitarna faller...

...lite huller om buller. Vissa på plats, andra helt upp och ned. Om jag är huller kan inte du vara buller?

If i would, could you?

Jag känner mej lite låtsasvuxen. Har löneförhandlat och pratat konceptuveckling och imorgon ska jag ha möte med våran nyligen skaffade pr-agent, så det blir en till dag då jag ska låtsas att jag är vuxen. Mitt körkort blir uppskjutet till senare i vår eftersom det är så mycket nu, men efter det är det bara ett förstahandskontrakt på lägenhet, eller inköp av bostadsrätt som fattas, det känns inte ens främmande eller speciellt långt bort. Sedan har jag hela vuxenkitet. Skrämmande. Jag trodde nog aldrig att jag skulle bli vuxen. Kanske inte blir helt vuxen på riktigt, men mitt liv är på väg att bli en vuxen människas liv. Det har bara blivit så på något konstigt sätt, utan att jag ens har bett om det. När jag har längtat efter vuxenlivet har jag inte längtat efter fast jobb, bostad och bil. Det har varit helt andra saker, men det kanske kommer det också.

Trivs bra i Jarles lägenhet, nystädat och nästan färdiguppackat, har till och med handlat hem lite mat. Den går i gråskala med lite rosa inslag kan man säga. Lite som jag själv. Har systembolag, lokalkrog, mat-dax och tunnelbana mindre än tio minuters promenix ifrån. Tobaksaffär ännu närmare. Det luktar honungsmelon i vardagsrumet och kanelbullar i köket. Trivsamt. Fast jag skulle helst vilja att det luktade smultron och lök. När jag kommer dit på kvällen efter jobbet tar jag mej ett glas vin och känner mej lite mera vuxen.

Det måste ju vara det yttersta beviset för vuxenhet, att man kan ha vin eller sprit hemma utan att dricka upp allt på en gång. Precis som att ha godis hemma utan att äta upp allt på en gång. Eller själv fatta det rationella beslutet att det nog är bäst att gå och lägga sej i tid så man orkar upp dagen efter. Jag har till och med slutat med obefogade sjukanmälningar, och ibland så har jag inte negativt saldo på kontot i slutet av månaden. Det är helt sjukt när jag tänker på det.

Jag vet inte om jag känner mej nöjd eller rädd!!!

Lite väger jag i alla fall upp med bus och rus. Det känns lite som att det är det som egentligen är livet och vardagen är något man pysslar med för att hålla sej flytande. Samtidigt kan jag hålla med han som sa att allt bus och rus är bara något man pysslar med för att fördriva tiden i väntan på att sitt riktiga liv ska börja, typ familjeliv eller något.

Snart blir det i alla fall Diskjockydags, fylla och fördärv. Blir nog kul.