Jag känner mej i högstadieåldern igen, på ett bra sätt. Fnittra hysteriskt över ett sms sittandes på mitt hallgolv i en tom lägenhet. Hur länge sedan var det man gjorde det? Senast igår. Härligt. Han är en av mina bästa. Hur utpekande vågar man vara? Jag gillar när man lär känna folk som man inte bara dras till på grund av hur dom får en själv att känna. Utan även på grund av en stark beundran av personen i fråga. En fixation, faschination, stenar i skon.
Jag vill bara säga till vissa, sköt er själva för i helvete, alla mynt har två sidor. Det finns oftast fler nyanser än vid första anblick och försök inte lära mej någonting om livet när ni inte har levt mitt liv.
Snart lön, ballonger i min lägenhet, öl i förrgår, öl igår, öl ikväll, riot act på onsdag och mina favvoflickor kommer! rep på torsdag, livet smakar socker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar