Min favoritlodis.

Han har alla attribut som en vanlig lodis har. Ganska gammal och sliten, luktar inte nå vidare gott, ganska äkligt faktiskt. Dålig hållning, raspig röst, kläder som är så lortiga att man nästan inte ser färgen på dom. Men en liten sak som gör honom lite extra fantastisk är att han tittar in i våran butik varje dag och lämnar en metrotidning och växlar några glada ord, alltid på lika strålande humör. Han har en metrokeps på sig, men ingen reflexväst som metroutdelarna på stan. Kepsen ser ut att ha varit begravd i en container i minst tio år, vilket leder mej till slutsatsen att han har hittat kepsen någonstans och tagit på sej denna uppgift med största entusiasm på egen hand. Jag blir skitglad av den här gubben, för att han är så glad så att det smittar av sej. Det här uppdraget som han har utsett åt sig själv är säkert ett halvdasperat försök att få lite social kontakt, som alla normalt tänkande människor behöver för att inte bli gå under mentalt. Bra tänkt gubbe. Idag hade några ställt av sej ett par fantaflaskor i utgången, han frågade om han fick lov att ta dom och blev ännu gladare när jag svara glad i hågen att det fick han absolut. Jag blir glad av människor som blir glada för lite. Hoppas att han fortsätter att dela ut metro här i hundra år.