Mja... ibland känns det som att man är fördömd till att vara nyhetens behag. Som att man har målat in sig i ett hörn i jakten på omedelbar effekt och billiga poäng. Jag vet inte om jag vet hur man gör på något annat sätt. Kanske är lite som med musik. Ni vet, låtar som fastnar på huvet den första gången man hör dom, och man inte kan sluta nynna på kanske håller sin position en kort period, men sen har man lessnat eller glömt bort att dom faktiskt är jävligt bra. Låtar som kanske inte gör ett sådär superstarkt första intryck men växer på en lite mer för varje gång man hör den är sådana som hänger kvar och blir favoriter i längden. Kan man inte bara få vara båda?
En gång för några år sedan, kanske sex eller sju, hängde jag med två killpolare som var ett par år äldre än mig. Vi hade supits dagen innan och satt och bakismyste i soffan och slötittade på nyhetsmorgon och försökte "landa mjukt" med folköl. En av programledarna för dagen var hon den blonda, Annika någonting tror jag hon heter. Den ena av killarna tyckte att hon var sjukt snygg. Den andra svarar "Mjaa mjo hon kanske är någon man skulle kunna gifta sig med men hon är ju inte så värst läcker"
Ett exempel som illustrerar ganska bra vad jag försöker uttrycka min frustration över. Jag vill ju vara båda, jag vill ju ha båda! Jag vill ju ha roligt och kärlek. Ska det vara så svårt? Måste knäcka den här nöten... Den lättvunna bekräftelsen som finns överallt är ju endå mest ett substitut. Lite som metadon för heroinister, lite som frukt när man egentligen är sugen på godis eller lite som att runka när man egentligen vill liggas.
Slut på mina fantastiskt finurliga metaforer för idag haha. Mina damer och herrar jag hoytar till när jag har hittat en lösning på denna kniviga situation. Kommer väl antagligen visa sig att det bara är att vänta, tröttna och ge upp sina anträgningar. Men det har jag inte insett riktigt än.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar