Jag vill ha jeansjacka på mig och andas sån där frisk och fuktig luft som bara finns när man är på väg hem från krogen klockan fyra på en sommarmorgon när det precis börjar ljusna, himmlen är rosa och fåglarna kvittrar omkring och inte en endaste människa är ute och rör sig på gatorna. Exakt en sån minut vill jag ha exakt just nu. Man vet att det bara är fem minuter kvar tills man ligger i sängen med stängda dörrar, nerdragna persienner och kan ligga där tills det blir natt och morgon igen om man vill. Kanske har man någon annans axel att sova på eller så kan man breda ut sig över hela sängen helt själv. Lika fantastiskt vilket som.
Sover nästan alltid i soffan när jag sover själv. Det går lättare att somna när det inte känns så planerat på nått sätt. Imorse fick jag sova på någons axel. Undrar hur det kommer sig att den oroligaste människan jag känner är den som får mig att känna mig allra tryggast och lugnast? Det är underligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar