Varför är jag kvar i Stockholm när alla mina bästa tjejer är i Borlänge på Peace and Love festivalen? För att jag är för snäll och lat och kan aldrig säga nej? För att jag är så galet vuxen och tråkig och seriös? Jag vet ej fan!!! Jag håller just nu på att krypa ur mitt eget skinn och butiken jag jobbar i känns jävligt, jävligt liten. Kan man inte bara få vara en person i taget och slippa ha det här kriget mellan rastlösheten och den här spärren som hindrar mej från att dra härifrån och hoppa på första bästa tåg och planka in på campingen, det här trygghetsbehovet.
Kan jag inte bara få slippa en månad och vakna upp i juli innan R.I.S och semester. Vore najs. Släng mej ett ben liksom.
Nej nu ska jag krypa upp i fönstret igen och hänga upp insekter i dojng-dojngare. Kanske får tiden att gå. Inte riktiga insekter då... Kaffe?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar