Det kommer fram en äldre herre till mej när jag står och hänger på perongen på gullmarsplan. Han ställer sig ett par decimeter ifrån bara. Jag tänker att jag inte gillar när folk inte känner av vart man drar gränsen för ett bekvämt avstånd. Främlingar alltså.
- Jasså du är musiker, jag trodde att du bara var helt sönderslagen i psyket. Har du någon slags noja?
- Va? Nä nu får du kamma dej alltså!
- Inga implantat? Vad ska du bli när du är stor?
- Va? umm, jag är stor.
- Det tror jag inte på, att du är stor.
- Nu kommer mitt tåg...
- Nöj dej inte med nån jävla bagatell!
Nu blir det varm choklad, sen bums i säng. Det var ju jävligt Rock 'n roll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar